Make cupcakes, not war.

Eating the birds

I get to be myself and I get to sing
Jag har nya skor.

20 februari
Can you feel it?
Captain America
Kill-och-tjejsoffa-leken idag på svenskan fick mig att inse att jag kanske inte är tillräckligt smart trots allt. Eller det kanske inte handlar om intelligens. Snarare minne. Det jag försöker säga är helt enkelt att jag var inte lika bra på den leken som jag ville vara. Jag ville ha koll på allt och alla. Det hade jag inte. Jag var lite smått förvirrad hela tiden. Men det var nog alla andra också, verkade det som.
Antonia var tillbaka i skolan idag. Det var ju trevligt att man fick se henne i år också. Snygg tröja hade hon. Den rackaren.
Föressten läste jag tips om hur man skulle få fler läsare till sin blogg. Ett av tipsen var att man skulle skriva intressant. Snilleblixt. Jag borde nog öva på det.
Le, för i helvete.
Men men, jag fyller år om typ 41 dagar. Det är ju alltid något att se fram emot. Då ska jag få något fint. Det har jag bestämt. Den här dagen har föresten vart allmänt tråkig. Det kanske jag sa... Jaja, jag har ju hört att det är normalt att vara januari deppig. Så då får det väl vara det då. Men, ät mycket godis människor. Det blir man glad av. Skippa nyårslöften. Det gör det bara värre. Prestationsångest.
Hudterapeut? Journalist?
Så här stod det om mig;
Du är ambitiös, tycker om att bestämma och blir tokig om du inte har full kontroll över situationen. Tyvärr är du knappast den mest pålitliga varelsen på den här planeten. Helst hade du velat vara Gud. Eftersom det tjänsten redan blivit tillsatt får du nöja dig med ett arbetsliv som journalist. Då du får se och återge allt som händer här i världen, och kanske ändra historien lite här och där.
Stämmer det?
På ett personlighets test jag gjorde stod det så här;
Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.
Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut - även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.
Lite olika? Eller?
Johanna goes modeblogg?

Never seen the light of day
Jag har namnsdag idag föressten. Japp. 4 Januari är min dag och den officiella Sunes Jul och TV-spels dagen.
sweetie
2007/2008
Okej, jag tänker inte göra som alla andra, och månad för månad gå igenom mitt 2007. Jag har inte tillräckling bra minne för det. Mitt liv är inte tillräckligt intressant heller. Men, jag kommer antagligen minnas 2007 som året jag lärde känna Louise. Jag är glad att jag gjorde det.
Också har jag upptäckt The Shins, lite efter alla andra, men ändå och Jack Peñate. Underbara människa.
2007 var också året jag funderade mycket. Lite för mycket. Men jag kom också underfund (heter det så?) med en hel del. Det ska jag förändra under 2008. Inte allt, men lite.
2008 ska bli mitt år, bara mitt.
ignorera att jag är osminkad
Not a perfect day
Det är ju ganska enkelt att komma på vad som ska förändras, det svåra är ju egentligen; Hur börjar man? Vart börjar man? Hur fan gör man? Jag har ingenaning. Varför kan det inte komma en ängel från himlen och ordna allt åt mig. Så allt i livet blir perfekt. Så perfekt det kan bli åtminstone. Så som jag vill ha allt. Så som jag inte vet hur jag vill ha det. Vad är bra? Hur ska det vara?
Jag vet ingenting, aldrig.

the days are passing by
Det är helt sjukt hur små saker jag göra en sådär fånigt lycklig.
:)
jagfickenkamerajagfickenkamerajagfickenkamerajagfickenkamerajagfickenkamerajagfickenkamerajagfickenkamerajagfickenkamerajagfickenkamerajagfickenkamera
The end is here.
Snart är det slut. Eller det kanske det är redan. Det har aldrig varit något.
Hur kan man vara så dum att man tror att det finns något över huvud taget?
Det här är onödigt. Det betyder tydligen ingenting. Man behöver inte offra sig. För det finns inget att offra sig för. Det finns ingenting. Det handlar bara om att glömma, glömma det som aldrig varit och gå vidare till det riktiga livet. När ska någon förstå, att det här är en del av livet.
Det finns inga tvång. Gå om du vill.
Vi hade kunnat vara dina vänner.
Smile like you mean it
Där sitter hon och lovar saker till höger och vänster, tänker ni.
Ja, det gör jag. Jag lovar er världen. Jag lovar er livet. Le, för guds skull. Det tar emot för oss alla. Men le, det är värt det.
När det är helt omöjligt att le, som det ibland faktiskt är, då spelar man sims.
örongran
SKYNDA!
Den här texten stötte jag på på bdb. Tänk att jag går på såna här saker. Jag laddade upp en bild på en hamster. Är det inte sorgligt? Jag får tvångstankar och MÅSTE bara göra som texten säger. Helt sjukt. Jag är helt sjuk. Sinnessjuk.
Idag blir det Gävle. Storstan. Jag och Louise har lyckats åka buss där. Jag är stolt över mig själv.

Midnatt råder (tipp-tapp tipp-tapp)
Alla är demprimerade.
Jag är knappast lycklig.
Bara mellan.
Vissa har långt hår,
andra kort.
Jag har mellan.
Vissa är snygga,
andra fula.
Jag är mellan. (jag veeeeeet, det är lag på att tycka att man är ful när man är fjorton. Men det tycker inte jag.)
Vissa har fetma,
andra anorexi.
Jag är mellan.
Vissa är rika,
andra fattiga.
Jag är mellan.
Vissa har svart hår,
andra är blonda.
Jag är mellan.
Vissa är morgon människor,
andra kvällsmänniskor.
Jag är mellan.
Mellanmjölk.
Medelmåtta.
Mellanstadiet.
Mellanstadiedisco.
Johanna.
Louise, kan man köpa lycka för pengar?
Louise tyckte jag skulle använda energin till att hitta den perfekta julklappen åt henne. Det var ingen liten press... Den perfekta julklappen. Vad är det?
Skärp dig nu Johanna. Få inte hjärnsläpp. Skriv lite längre för en gångs skull.
Jag vill ha förändring. Det spelar inten större roll vad det är. Bara det förändras på ett eller annat sätt. Det spelar ingen roll om det är bra eller dåligt. Jag är bara så himla trött på det här. Allt som är. Även om det inte är några större fel på det. Inga fel alls. Men jag orkar inte. Jag vet inte ens vad det är jag inte orkar. Det mesta känns bara meningslöst. Även om det inte är det. Jag är frustrerad. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte hur man gör någonting.
Det här är egentligen inget problem. Det bara är.
updt.
Jag kom just på en sak. Jag är väldigt dålig på att uttrycka mig i ord. Jag måste komma på ett annat sätt. Nån som kan hjälpa mig? Som jag sa tidigare: Jag vet inte hur man gör nånting.