Johannasnackarskit

Min mamma tycker inte att man ska lyssna på Kent när man är 14. Hon säger att man redan är deppig så det räcker. Men tänk om jag vill vara det då? Jag lyssnar på vad jag vill. Det kan alla ta åt sig av.
Det här är mitt tredje inlägg idag och det är typ lika mycket som jag har bloggat på hela sommaren och fram tills nu. Men vad gör det. Ingen läser ändå. Den här dagen har jag ängnat mig åt att känna mig ful och eländig. Även de bästa måste få ha såna dagar. Med de bästa menar jag nödvändigtvis inte mig själv.
Imorrn är det Måndag igen, och innan jag somnar ikväll kommer jag antagligen ligga och ha ångest över att jag varken har övat på fiolen eller till kemi provet veckan som gått. Jag fattar inte vad jag gör på dagarna. Är mest hemma, men ändå flyger dagarna iväg, också poff har det gått en vecka till. Jag borde verkligen ta tag i allt jag gör, men det gör jag inte. Varför vet jag inte. Det var meningen att det här skulle bli ett långt inlägg, men det varkar det inte bli. Det här sista skrev jag mest som utfyllnad. Långa blogg inlägg får mig att verka bättre än jag själv är.

Snart kommer skolkatalogen. Står det i lagen att jag ska flina döfult varje år?
En av många funderingar jag har haft i mitt liv.