Johannasnackarskit

När jag gick i femman sa alltid min lärare till mig att jag var alldeles för negativ. Så fort vi skulle göra något, gå ut på rasten t.ex så sa jag NEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! Det känns som om det har ändrats nu. Jag känner mig faktiskt som en väldigt positiv människa. På riktigt så tror jag att jag har en mer positiv inställning till det mesta än många andra. Jag tänker att; äh, det ordnar sig! Det lönar nog sig också. De flesta av mina dagar är riktigt bra, jag känner mig glad och så. Även om jag inte alltid är precis så som jag vill vara, eller gör allt jag vill göra, eller om allt inte blir som jag tänkt, så är jag glad. För jag vet att min tid kommer. Jag kommer ikapp. Om alla skulle ta världen med ett léende så skulle världen nog se bra mycket bättre ut. Om man i alla lägen försöker se det positiva i det hela så stärker det självkänslan så enormt mycket. Det är klart att man inte kan le varje dag, men om man försöker sitt allra yttersta så fungerar det faktiskt.
Mitt liv är inte perfekt, inte nära på. Jag har knappt någonting av det jag egentligen vill ha. Men jag är glad och jag mår bra. Man måste kämpa för det själv också. Allt handlar om inställning i olika situationer.

Smile though your heart is aching
Smile even though its breaking
When there are clouds in the sky, you'll get by
If you smile through your fear and sorrow
Smile and maybe tomorrow
You'll see the sun come shining through for you