Johannasnackarskit

Varje årsskifte är likadant. Alla säger att det här året, just det här, det ska fan bli bättre. Att mitt år ska bli bättre är inte det viktigaste. Det viktigaste är att det ska bli annorlunda. Förändring vill jag ha.
Det är ju ganska enkelt att komma på vad som ska förändras, det svåra är ju egentligen; Hur börjar man? Vart börjar man? Hur fan gör man? Jag har ingenaning. Varför kan det inte komma en ängel från himlen och ordna allt åt mig. Så allt i livet blir perfekt. Så perfekt det kan bli åtminstone. Så som jag vill ha allt. Så som jag inte vet hur jag vill ha det. Vad är bra? Hur ska det vara?

Jag vet ingenting, aldrig.

Stockholm, fredag, mellandagsrea, louise :)

Det är helt sjukt hur små saker jag göra en sådär fånigt lycklig.

Jullovet är här. Sången i kyrkan blev kanske mindre lyckad, men inte katastrof ändå. Storebror som skulle kompa hade glömt bort hur låten lät. Vi skulle sjunga Fix you, underbar låt. Jag fick en underbart snygg sjal av Louise också och en underbart god choklad. Marabou Daim.

På min dator har jag ett dokument, där jag skriver små saker som jag av någon anledning tycker att jag borde komma ihåg. Idag skrev jag Jack Peñate där. Underbart.

Torn on the platform.

Varför bryr vi oss mig egentligen, när det ändå inte spelar någon roll.
Snart är det slut. Eller det kanske det är redan. Det har aldrig varit något.
Hur kan man vara så dum att man tror att det finns något över huvud taget?
Det här är onödigt. Det betyder tydligen ingenting. Man behöver inte offra sig. För det finns inget att offra sig för. Det finns ingenting. Det handlar bara om att glömma, glömma det som aldrig varit och gå vidare till det riktiga livet. När ska någon förstå, att det här är en del av livet.
Det finns inga tvång. Gå om du vill. 
Vi hade kunnat vara dina vänner.

Alla ni människor som går på jorden, svävar, kryper, hasar eller vad ni nu gör. Slappna av. Ta det lungt. Vår tid kommer, jag lovar. Snart, alldeles snart. Ingen eller inget är perfekt. Det kommer det aldrig bli, jag lovar.
Där sitter hon och lovar saker till höger och vänster, tänker ni.
Ja, det gör jag. Jag lovar er världen. Jag lovar er livet. Le, för guds skull. Det tar emot för oss alla. Men le, det är värt det. 


När det är helt omöjligt att le, som det ibland faktiskt är, då spelar man sims.

Nä nu måste det väl ändå hända nånting snart. Jag ha så himla mycket energi i kroppen. Jag vet inte vad den kommer ifrån och jag vet inte vad jag ska göra med den. Kanske är det julpirr. Men jag vet inte...
Louise tyckte jag skulle använda energin till att hitta den perfekta julklappen åt henne. Det var ingen liten press... Den perfekta julklappen. Vad är det?
Skärp dig nu Johanna. Få inte hjärnsläpp. Skriv lite längre för en gångs skull.
Jag vill ha förändring. Det spelar inten större roll vad det är. Bara det förändras på ett eller annat sätt. Det spelar ingen roll om det är bra eller dåligt. Jag är bara så himla trött på det här. Allt som är. Även om det inte är några större fel på det. Inga fel alls. Men jag orkar inte. Jag vet inte ens vad det är jag inte orkar. Det mesta känns bara meningslöst. Även om det inte är det. Jag är frustrerad. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte hur man gör någonting.
Det här är egentligen inget problem. Det bara är.



updt.

Jag kom just på en sak. Jag är väldigt dålig på att uttrycka mig i ord. Jag måste komma på ett annat sätt. Nån som kan hjälpa mig? Som jag sa tidigare: Jag vet inte hur man gör nånting.

Jag hade tänkt skriva något idag. Men, nej, det verkar inte bli så. Jag har skrivkramp efter att ha skrivit min Jenny bokrecension. Även om alla andra skrev mycket längre.

December är här. Jag måste börja köpa julklappar. Usch vad jag hatar att slösa pengar på andra människor. Jag är hemsk, usch på mig också. Alla är värda julklappar, det är inte det. Men hur ska jag få råd till att köpa allt jag vill ha nu? Inte för att jag måste köpa så många julklappar. Typ 4. Usch på mig, Usch på allt. Jag fryser.
Julskyltningen idag var mysig. Vi sålde massor av bullar, och kakor. Jag köpte en lott för tre kr, blev överlycklig för att jag vann. Men jag vann en ful krans i trä. Typiskt mig.
Nej nu tog den stopp, det blir inte mer än såhär.

Levet bra liv.