Jag ska göra någonting, jag ska slå er med häpnad.
Jag kände mig fri.
Kanske skulle jag satsa på en karriär som blottare? Man vet ju aldrg, det kanske är det jag är som gjord för att hålla på med. You never know
Göra idag: Bio; Hairspray, Samling 14.30.
Ringa posten. PRAO nästa vecka, yaaay.
Det här blev ett minikort inlägg så nu ska jag skriva typ sveriges längsta rubrik. Sådärja, nu är den jättelång! säger vi.
Dagens låt: Vy Från Ett Luftslott - Kent
Räkna får
Det här är tredje gången jag ändrar det här inlägget...
Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken?
Johan is back in blogg
lyckan är total
Skolkatalogen är här. Fan. Nu kan halva Sandviken se mitt klasskort. Jättekul. För jag vart ju såååååååå snygg. Jag hade liksom bestämt mig för att inte flina. Tror ni jag lyckades eller? Nej. Jag flinar asmycket och fult. Lyckat.
Men nu får jag iaf se alla andra. Fast det hade jag ju redan gjort. Skolkatalogen finns ju på skolan. Sara har Norrsätras, lyx. Hennes mamma jobbar liksom där. Det gör inte min.
Nu ska jag snart sticka och spela altfiol. Jag är ju både tjäck och helfräsig ;) Kul att jag lära skrika ut att jag spelade fiol igår i matan... Det var föreläsning om tinitus. Så hela dagen idag har jag varit livrädd för höga ljud. Jag har varit typ extremrädd för att få tinitus. Stackars Antonia, det verkar verkligen inte vara lätt. Jag skulle nog få damp, tror jag. Hon som pratade om tinitus verkade typ hur schysst som helst, bara så ni vet.
flummar runt, runt, runt
Jag var och spelade fiol idag, och altfiol. Då fick jag veta vad som händer om man helt enkelt inte orkar öva. Därför borde jag nog träna till Kemi provet nu. Så jag slipper skämmas igen. Men jag orkar inte. Det tar emot. Jag är nog förlamad i benen.. orkar inte resa mig. Orkar inte röra mig. Spanska läxan ligger där borta och längtar efter mig. Jag längtar inte efter den. Det är ungefär som att gå upp på mornarna. Snart, snart och när det har gått en stund så säger man; snart, snart igen. Snart ska jag göra läxan, snart ska jag träna till provet.
Snart, snart.
Mina tuggummin är slut och det gör mig ledsen. Jag är så desperat och ego, att jag ångrar att jag bjöd mamma på ett i Lördags. För om jag inte hade gjort det, så kanske jag skulle ha ett kvar nu.
Det här blev lite flumm, men det gör inget, så nu blir det mera flumm.
Nej det blev det inte föresten. Spanska läxa! Nu!
on and on and on
Det här är mitt tredje inlägg idag och det är typ lika mycket som jag har bloggat på hela sommaren och fram tills nu. Men vad gör det. Ingen läser ändå. Den här dagen har jag ängnat mig åt att känna mig ful och eländig. Även de bästa måste få ha såna dagar. Med de bästa menar jag nödvändigtvis inte mig själv.
Imorrn är det Måndag igen, och innan jag somnar ikväll kommer jag antagligen ligga och ha ångest över att jag varken har övat på fiolen eller till kemi provet veckan som gått. Jag fattar inte vad jag gör på dagarna. Är mest hemma, men ändå flyger dagarna iväg, också poff har det gått en vecka till. Jag borde verkligen ta tag i allt jag gör, men det gör jag inte. Varför vet jag inte. Det var meningen att det här skulle bli ett långt inlägg, men det varkar det inte bli. Det här sista skrev jag mest som utfyllnad. Långa blogg inlägg får mig att verka bättre än jag själv är.
Snart kommer skolkatalogen. Står det i lagen att jag ska flina döfult varje år?
En av många funderingar jag har haft i mitt liv.
nejnejnej
fittttttttttttttttaaaa
I didn't mean to give you chills.
Varför leva om man ska dö?
Det är alltid kul att veta att man är omtyckt.
Det är alltid kul att höra att någon behöver en.
Det är jävligt kul att veta att någon vill vara med en.
Inte fullt lika kul är det att veta, att jag inte finns, att ingen bryr sig, eller att ingen vill vara med mig.
Inte alls kul är det att vara den som bara är med ibland, om två vill vara tre, eller om tre måste vara fyra.
Det är hemskt att vara en utfyllnad, som man varken behöver lyssna på eller bry sig om, att vara en man drar med nån gång när man bara känner för det.
Varför dö när man kan leva?
You wanted the best, it wasn't me
Hej alla miffon som läser min blogg.
Idag träffade jag Amanda på stan i typ tre sekunder. Det är det mest sociala jag har gjort idag. Nu ska jag spela sims. Det är typ det bästa som finns. Nej, jag rimmade inte med flit. Fast det kanske inte var ett rim? skitsamma.
Dagens låt: The Last Song - All-American Rejects
"My mind is just a crutch and I still hope
That you will miss me when I'm gone"
Oh it's what you do to me
Dagens låt: Hey There Delilah - Plain White T's
Juste så är det.
Vi ses i Tokyo. Fast utan Danny. Med Amanda och Johan istället.
Lycka?
Men man vet aldrig det kanske det bli ändå. För jag och Ante ska på hockey.
Jag hejar på Brynäs och hon på MoDo, det är vad jag kallar lyckat.
